Aaah!
Ligger med halsbränna och pallar inte försöka somna. Väckaren ringer om exakt fem h. Tycker inte ens att det är LIITE jobbigt. Mår så bra. Vilken berg- och dalbana livet är. Undrar vad som är bättre dock egentligen. Har alltid tänkt att vad det än är som gör det så är LYCKA det ultimata. Inget annat kan ju liksom spela någon roll om man har lyckan. Vissa får den av att vara bland andra och göra dem lyckliga. Vissa får den genom att känna att de är älskade. Vissa får den genom att känna att de kan sätta sig ute på en sten på sin ensliga gård helt nakna och bajsa på stenen, för att sedan smeta in den i detsamma.
Men kan det vara så, att om man har något som hänger över en, som det inte riktigt finns ord för, så blir man aldrig lycklig? Har man känt pure olycka, som säkert de flesta människor har, kanske man aldrig kan bli riktigt lycklig? Beror det isf på rädslan att man blir för lycklig, och att man vet att det går i konjunkturer?
Vad som gör mig riktigt bra-mående är iaf lugnet och chansen att måla på tomma ark. Samt detta;
Imorgon kommer Oskar och Pappa hit och hälsar på.
Samma dag som de åker hem kommer Lurra hit och hälsar på.
När Lurra åker hem så åker jag också iväg. Vet att jag kommer att fyllas av en enorm tommhet när han åker så jag har garderat mig. 10 dagar i Prag, Budapest och kanske något annat ställe.
Efter det bär det hem i ca. 10 dagar, packar resväskan, äter lite tacos och åker sedan till Sverige för att släppa skiva och krama folk jag saknar.
Dagens Nils
Kommentarer
Trackback
