Tjena bliggovic.

Sitter bakom ett sjukt markligt tangentbord i frankrike och forsoker knappa mig fram pa en dator med med svenska ogon sett, markligt tangenbord. For att forvarna, detta inlagg kommer inte att inehalla nagra bindesstrack eller kolon men jag hoppas att det smakar ando.


Resan har so far bestott av Spain, dar rostiga spanskakunskaper har dammats av och dar vi upplevt kanske den skonaste stad jag har varit i namligen Barcelona. Mangmiljonstaden Barcelona ar grymt pa manga sett. Det ar en valdigt kuturell stad med en fin blandning av nytt och gammalt, lite som i Stockholm fast mer... konst...typ. Staden ar mycket internationell och man traffar pa folk fran varldens alla horn, det ar fantastiskt trevligt och just motet med manniskor fran andra kulturer och lander ar kanske det mest spannande med att resa har jag borjat inse. Att bo i hostell och dela rum med okant folk fran hela varlden ar jatteroligt och man far hora massvis med roliga berattelser och intressanta saker. Att staden ar internationell innebar aven att det ar valdigt manga som kan prata engelska ratt bra har, aven av spanjorerna. Detta at valdigt skont nar saker gar at helvette. Det trakigaste med Barcelona an sa lange ar att alla som har nagot att saga om fotboll (vilket ar en hel del), verkar tycka att Zlatan ar dalig... haha. Att skryta om att man kommer fran samma land som Ibra ar alltsa inget man far ut nagot av. Daremot Henrik Larsson star valdigt hogt i kurs fortfarande..!



Idag satte jag och Ottilia pa ett tag, steg sedan pa ett annat tag, ett tredje, fjarde, femte och efter sex tag och manga om och men sa satt hamnade vi tillslut i Nice. Det ar en ganska dyr stad men verkar ganska trevlig so far. Pa ett av tagen satt vi lange och pratade med ett par dar duden kom fran England och bruden fran Colombia. De bada hade ett gemensamt tycker for svensk musik. Ingen av dem kunde svenska over huvud taget men de gillade verkligen Kent. Lite coolt...hehe. Tror att jag ska sitta och aka tag mellan tva stora europeiska stader nagon gang, bara fram och tillbaka och prata med manniskor som reser omkring.

Nu ska vi ga och sova. ST. Tropez och stekarspaning blir av imorgon. Sedan bar det av mot... ?

Fler bilder finns pa www.luftenarfri.blogg.se


Hasta Lugeo, A revoire osv !

The National börjar mer och mer bli ett favoritband för mig och en ständig kompanjon under ensamma kvällar i lägenheten. Som typiskt att man ska gå å vara trött en hel dag och när det väl är dags att sova för att orka upp i tid för att jobba dagen efter så är man supertrött igen...

Något som jag tänker rätt mycket på är att jag under hela mitt liv tillhört någon sorts grupp/klass som jag träffat under vardagarna de största delarna av året. Jag har ingen sådan längre. Jag bor heller inte hemma längre, jag bor själv. Och jag har ingen klass. Och jag bor själv. Känns ensamt, även fast jag verkligen inte är ensammen om jag tänker efter, det är bara en annan sorts gemenskap jag har nu, typ. Dock är jag vuxen nu. Jag känner att livlinorna är borta, nu är det bara att leva upp till det.

Eller är jag vuxen? Är vi vuxna? Är livlinorna borta? När blir man vuxen?

Svaret på frågorna är ju kanske att; ställer man sig frågan så är man nog inte vuxen. Alltså motbevisade jag ju mig själv, jag är inte vuxen. Tur. Eller? Otur?

 Nils Boman?


Den blonda i Stay Ali?

har känt mig lite sjuk i några dagar och detta nådda idag sin kulmen. Jag har ett riktigt jävla dåligt immunförsvar och febern kommer då och då. Hoppas jag kan fara på skolan imorgon, vill inte missa när A-arna ska försöka sno våra pengar, vore inte coolt. Det är så enkelt egentligen tycker jag, och det jag tycker är inte osolidariskt. Jag har inte alltid varit dödssäker på min politiska färg jämt, jag vägrar vara en gråsosse som röstar som mina föräldrar och kompisar röstar, jag vill utforska och försöka se varför drygt hälften av Sveriges befolkning röstar blått - så dåligt kan det väl inte vara? Jag har dock blivit mer och mer säker på min röda ställning destomer jag har lärt mig, men denna fråga som vi diskuterar nu på skolan, frågan om hurvida A-arna ska få ta del av pengarna ska få ta del av "vår vinst" efter projektet, kan inte färgas blå eller röd enligt mig. Enligt mig är det på följande sätt:

Klass Es3D hade skrapat ihop ca 12.000 kr i en klasskassa, som bl.a. skulle användas till konserten. Vi satte press på Es3A att samla ihop en likvärdig summa för att överhuvudtaget få vara med och göra konserten. Vi samlade därefter in drygt 8.000 tillsammans till konserten efter en gemensam arbetsinsats från personer från både A och D. Nu hade vi alltså drygt 30.000 kr som skulle användas till konserten, men det visade sig att vi behövde bara ca 20.000.

Det vi i konsertgruppen totalt har kvar blir alltså ungefär 10.000. Jag anser att det är SJÄLVKLART att pengarna som i slutändan använts till konserten i första hand bör vara de pengar som den stora gruppen samlat ihop tillsammans, alltså 8.000, samt de pengar som vi fått som SPONSRING TILL KONSERTEN. Resterande ca 10.000 - som samlats in av en liten grupp (Es3D) bör ju självklart gå tillbaka till denna grupp. PÅ det sättet har vi alla bidragit med ungefär lika mycket till konserten (förutom Es3D som bidragit med ungefär 2000 extra, det kan vi bjuda på).

Det stämmer att Amanda Lindqvist, som råkar gå i Es3A är den som fixat sponsorn på 10.000, detta är självklart ett helt fantastiskt jobb, otroligt nödvändigt och bra, det gjorde att alla kunde vara med i projektet på ungefär samma villkor, alla hade arbetat ihop ungefär lika mycke pengar totalt! Det finns dock andra som också fixat sponsorer, som fixat billigare ställningar, som fixat en billig ljudtekniker osv osv, ska dessa personer också få tillbaka mer pengar?!

Jag hoppas att Es3A förstår detta, förstår att det rättvisa självklart är om vi får tillbaka de pengar som vi har arbetat ihop och sedan tackar Amanda Lindqvist för att de kunde vara med på konserten överhuvudtaget...

Detta är min åsikt. Det finns nog massvis med åsikter kring detta och jag hoppas att jag är nog pigg att kunna fara på mötet imorgon, annars finns ju mina åsiker direkt här på blogg'N. Jag måste avsluta allt kring "konsertpengarna" med att säga att jag hoppas väldigt mycket att detta inte leder till något stort bråk, men att jag absolut inte kommer att vika mig så länge orättvisorna. Jag kommer inte börja skrika som vissa gjorde redan efter två minuter idag, men jag kommer absolut inte köpa något argument om att "världen är orättvis och därför ska den fortsätta vara det"- typ. 







Dessa bilder får fungera som en mur mellan Wajn-delen i detta inlägg och...resten.

Jag å Simme såg en rätt vass film igår; The sience of sleep. Den var fin, karaktärerna var väldigt roliga och hela filmen såg väl ungefär ut som en musikvideo, av Red Hot Chili Peppers menade Simme. Musiken var väl rätt fin i filmen, handligen var faschinerande och nästan lite svår att hänga med i stundtals, åtminstone för mig. Jag ger filmen 4 blöta pussar,  den värmde och förbryllade och var mycket intressant. Jag har den hyrd i en vecka så om någon vill se den äre bara å låna den.

Ikväll ska jag se Sånger från andra våningen, en film som var väldigt hypad för något år sedan och som säkert kan vara bra och göra hjärtat ännu tyngre. För att klara av det hela behöver jag nog glass, troligtvis äter jag nog lika mycket glass på en vecka som alla tjejer som blir dumpade och ska mysa med sin kompis och käka glass för å komma över det hela gör på ett år.

Undrar varför jag skryter så mycket om att jag äter jävligt mycket glass? Försöker jag göra det till min grej, ungefär som att Linnea Ö vet vad det är för käk... Måste nog vara nått sådant, jag vill ha en identitet...

 GOKVÄLL!