The National börjar mer och mer bli ett favoritband för mig och en ständig kompanjon under ensamma kvällar i lägenheten. Som typiskt att man ska gå å vara trött en hel dag och när det väl är dags att sova för att orka upp i tid för att jobba dagen efter så är man supertrött igen...

Något som jag tänker rätt mycket på är att jag under hela mitt liv tillhört någon sorts grupp/klass som jag träffat under vardagarna de största delarna av året. Jag har ingen sådan längre. Jag bor heller inte hemma längre, jag bor själv. Och jag har ingen klass. Och jag bor själv. Känns ensamt, även fast jag verkligen inte är ensammen om jag tänker efter, det är bara en annan sorts gemenskap jag har nu, typ. Dock är jag vuxen nu. Jag känner att livlinorna är borta, nu är det bara att leva upp till det.

Eller är jag vuxen? Är vi vuxna? Är livlinorna borta? När blir man vuxen?

Svaret på frågorna är ju kanske att; ställer man sig frågan så är man nog inte vuxen. Alltså motbevisade jag ju mig själv, jag är inte vuxen. Tur. Eller? Otur?

 Nils Boman?


Den blonda i Stay Ali?