"Smatter på stort gapande torg. Blank yta under fötterna. Tvärtyst. Rent. Vi går på bred front, jag och mina kompisar. Vilken fantastisk bild, tio manboys och mycke värme i rusket. Vid min bil, den röda Peguot 205 med svart huv, som jag alldeles för sällan städar, stannar vi.

Vi är glada för varandra, men visst känns det vemodigt. Visst kan det göra ont när knoppar... lite smått krakelerar. Dags för andrum.
Aldrig varit så odödlig som när vi gick där, en djup  och bred skara av jeans och flanell. Jag och grabbarna. Testosteronpump i ett lagom tempo.

Bilen får vänta. Kanske sitter den och diskuterar vädret med  sin granne, som råkar ha bokstäverna BRO som i broder på registreringsskylten. Vi tar oss lagom lång tid till att kramas. Inga tårar spills. Vi är glada. Vi vet att vi ses igen. Vi vet att vi aldrig ska skiljas"

Sådär skulle jag kunnat skriva om kvällen som var, då vi tog avsked från grabbarna innan Londonflytten. Väljer dock att skriva följande istället:

Ikväll sa vi hejdå till grabbarna. Vi tog en bärs på Allstar och såg Barca - Milan. Det blev 2-2.