Dagen började med att jag steg upp och satte mig i bilen för att köra in till stan för att hämta grabbarna och åka iväg till Kjell. Jag lyssnade på låten For Reasons Unknown av The Killers i bilen och började gråta och snora. Fin låt men inte trodde jag väl att jag skulle börja gråta av den någon gång. Tror att the tears har att göra med den nya känsla jag fick av låten efter att jag såg den på deras livedvd från Royal Albert Hall. Om ni inte orkar lyssna på hela vilket jag vet att man kanske inte gör när man kollar videor på bloggar, så rekommenderar jag er att åtminstone lyssna från 3.15. Det som händer därifrån och frammåt låter som klassikt kärleksdravell för vissa antar jag, men för mig gör det intryck.

/>

Även nu ikväll har jag lyssnat på tårframkallande musik, first month of spring är en fantastisk låt av Noah and the whale som gör det blött i ögonen, fantastiskt skönt. I detta fall är det väl kanske framförallt musiken och de vackra stråkarna och crescendot som rör mig i kombination med en vacker text som passar till hur jag vill känna just nu. Om ni vill vara så snälla och lyssna på åtminstone ett av klippen jag lagt upp, lyssna då på denna låt.





Jullovet börjar lida mot sitt slut och jag är ganska nöjd med hur det artade sig. Inte supernöjd, inte missnöjd. Det kämpiga är väl att halva jag hela tiden bara går och väntar på att lovet ska ta slut, jag räknar ned dagarna, längtar och saknar. Min andra halva försöker ta vara på dagarna och hoppas att förr eller senare så saknar och längtar jag inte längre. Denna halva har nog tyvärr börjat kapitulera och insett att det nog inte skulle räcka med 100 jullov efter varandra. Just nu äre bara att hålla fullt fokus på att inte låta den senarenämna sidan vinna. Lägga band på tangentbord/sms-fingrar och härda härda härda. It's cruel, and it's life.

Jag ska lyssna på musik och sova nu, tackar för att ni läst, imorgon skriver jag kanske något nytt bögigt.

Godnatt.