Nja, nått fantastiskt segertåg var väl inte Umeå denna gång. En bra spelning med halvdant väder är väl sammanfattningen. Vi tjänade 0 kronor på att spela i Umeå ikväll, och ändå så känns det ju som att man tjänat nått på att fara dit, pengar är så jävla långt ifrån allt, knappt viktigt, bara ett hjälpmedel/handikapp i livet.

Allt har sina ups and downs. Upset med dagens spelning är väl själva spelningen och den respons vi fick mot slutet av spelningen då det var soligt och folket började hitta dit. Downset var punkteringen på bilen på vägen hem, fan va jobbigt det var. Vi drog vid nio från Umeå vilket gjorde att vi trots vårt stopp i Lövånger med traumatiska däckbytarupplevelser kom hem i vettig tid. Hade vi stannat å partayat som delar av församligen ville så hade vi kanske dragit mellan 12 och 1 och hade vi fått punktering då, typ kl 2 i ett sovande Lövånger, då hade livet sett lite surt ut...

Nått annat som har sina ups and downs är kör. Ibland äre riktigt ball och ibland ganska tröttsamt. Idag vart det ganska tröttsammt. Imorgon har vi konsert och då blir det troligen mycket ballare. Om min röst orkar vill säga, annars blir det en plåga.

Ottilia har oxå sina ups and downs. Upset är att jag älskar henne och att vi är tillsammans. Downset är att hon är borta och att jag hade fått för mej att hon kom hem imorgon MEN det visar sej att hon kommer hem på Tisdagnatt! Lite jobbigt, hade ju som gått så bra...

Inget att gny över dock, allt är som så trivsamt. Förutom att Hjärterdam inte kommer hem imorgon så finns det bara en grej att klaga på och det är att refrängen/sticket (1.15) i den här låten bara kommer 1 gång. Sitter alltid och längtar efter att det ska komma en gång till men det blir alltid samma besvikelse. Ointelligent av mej att hoppas på en Refräng nr2 egentligen men ÅH, den är ju som så given på nått vis. Hur tänkte Lennon? Han har ju ingen jävla kännsla...!!!