För det är ju så in i helvettes jävla mörk ute och det bryter ner mig. Jag trivs inte, inte alls.

Hemma efter 24 fullspäckade dagar. Varje dag ahr varit sitt egna lilla äventyr och vi har träffat så många människor, sett så många fina platser och mått så väldigt bra. Att komma hem känns inte så tungt, det känns som att det är dags att få lite rutiner och jag ser med spänning fram mot vad den mörka hösten kommer att bjuda på detta år. Något jag verkligen hoppas på angående denna höst är att jag får bege mig ut och resa lite till -  har råd och tid är det absolut vad jag ska lägga mina pengar på.

Ett jobb som hade garanterat mitt resande är skribentjobbet på Aftonbladet. Tyvärr så var inte mina meriter nog feta för ett jobb på sveriges största tidning (det menar du inte Fahlgren?) men jag är uppsatt som reserv. Nu blir det istället att fara ut och söka, antällningsintervju nr 1 går av stapeln imorgon.

Tredje stycket på detta blogginlägg, som är det första på länge kommer att handla om politik. Finns mycket att säga men det finns nog andra som säger det bättre än mig, ta er därför till att lyssna på Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Lars Ohly, Peter Eriksson, Jimmy Åkesson, Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt, Gudrun Schyman, Maud Olofsson och Jan Björklund och ställ er därefter frågan - vad kommer det dessa människor säger innebära för Sverige och för invånarna i Sverige? Vilket sorts Sverige vill jag leva i? Jag är övertygad om att de rödgröna kan bygga ett ekonomiskt stabilt Sverige , det kan även Alliansen och förmodligen även Sverigedemokraterna. Frågan är väl bara vilken sorts samhälle vi vill leva i, vilket sorts samhällsklimat vi vill ha. 

För övrigt tycker jag att Mona Sahlin var riktigt bra i gårdagens debatt, uppträdde med pondus och trygghet. HEJA!